«Jag trodde att han bara var lat»

Det är något helt annat.

Tänk dig att varje mening kräver full koncentration bara för att tyda orden. Du tar dig igenom raden, men då har du glömt vad som stod i början. Du måste läsa den igen. Det tar tid, det är ansträngande, och du förstår fortfarande inte riktigt vad du läste. Så är läsning för många barn som har svårt med den. All energi går åt till att avkoda, alltså att få bokstäverna att bli ord. Det finns inget kvar till att förstå innehållet, och ännu mindre till att glädjas åt det. När något är så ansträngande gör hjärnan det den alltid gör. Den undviker det. Barnet drar sig undan läsning, inte för att det är lat, utan för att det skyddar sig mot något som kräver alldeles för mycket energi. Motviljan är inte själva problemet. Den är ett tecken på att något som ligger bakom är för krävande.

Du har säkert sett det själv. Barnet förstår allt du berättar, är kvickt i samtal och löser saker som andra har svårt med. Det handlar inte om intelligens, och det är inte heller en fråga om att skärpa sig. När ett barn läser långsamt även på ord det egentligen kan, tappar raden, gnuggar sig i ögonen eller snabbt blir trött, säger det något om grunden som läsningen vilar på. Ofta arbetar dessa barn hårdare än de flesta. De får bara lite tillbaka för sin ansträngning, eftersom något som ligger till grund för själva läsningen ännu inte har fallit på plats.

När det grundläggande kommer på plats, ögonen, balansen och kopplingen mellan ljud och bokstav, blir avkodningen lättare. Då slutar läsningen att tömma barnet på all energi, och motståndet börjar ofta släppa av sig självt. Inte för att vi har övertalat barnet att tycka om att läsa, utan för att det inte längre gör lika ont. Känner du igen ditt barn i detta är du välkommen att ta ett förutsättningslöst samtal med oss om vad som kan ligga bakom.